Om oss, hundintresset och målsättning

Vi är en famij bestående av mig, Lisa, min man Pierre och våra barn.

Vi är bosatta mitt på skånska Österlen med underbara vyer och ständig blåst som vi gör allt för att ungå. Hos oss bor just nu Blues (bully), Ink (bully), Ozzie (staffe), Dau (staffe), Kit (staffe) och Imjo (Staffe). Utöver alla hundar  så har vi en liten katt-tant som heter Saga och ett yngre busfrö vid namn Ale.

Mitt hundintresse

Garlic hette min första hund som jag köpte för mina egna pengar när jag var 15 år. Det var efter mycket tjat jag fick min mamma att gå med på att jag skulle ha hund och anledningen till att hon sa ja var för det att hon var säker på att jag skulle börja spara till en Schäfer. Att spara har väl aldrig varit min starka sida så hon trodde väl att jag skulle tröttna och ge upp. Jag tror inte det tog mer än en vecka innan jag hittade min Garlic som var en härlig blandning mellan Schäfer, Hovawart och Labrador. Min älskade kille blev min läromästare och försökskanin. Jag kan se nu i efterhand så många fel jag gjorde och hur mycket jag lärde mig under Garlics ungdomsår framförallt. Han fanns med mig och var min trygghet genom tonåren, flytten hemifrån, och allt roligt och jobbigt med det. Han fanns där när jag fick mitt första barn (Ella) och när jag separarerade med hennes pappa. Han var med mig i mitt liv fram till två veckor innan han skulle fylla 15 år då han fick somna in, färdig med detta livet. Då var jag 30 år, hade 3 barn och var boende där vi fortfarande bor idag.

En del hundar har passerat i mitt liv och mycket har jag lärt mig av alla på olika sätt. Den första hunden jag egentligen hade hand om ibland själv var Samanta, morfars tjocka Wachtel. En mycket speciell hund med en förmåga att bli väldigt sur om hon inte fick sin vilja igenom. Andra hundar jag levt med kortare eller längre tider är Corax (springer spaniel), Eddie (Tysk jaktterrierblandning), Vega (Maremma), Lima (Doberman) Kira (Doberman), Dolly (jakthund), Nice (Aussie), Grimm (BC), King (BC), Mika (Staffordshire Bullterrier), Liv (Staffordshire  bullterrier) Grå (Staffordshire bullterrier) och Aim (Staffordshire bullterrier).

Redan när mitt hundintresse vaknade, någonstans i 10 års åldern, har drömmen om en kennel funnits. Som så ofta händer det saker som gör att vi inte riktigt kan nå våra drömmar och så har det varit för mig. När väl tillfälle funnits så har inte den rätta hunden funnits. Inte förrän nu. Så nu vid snart 35 år skickade jag in ansökan om att starta kennel och för ett tag sen blev den godkänd.

Om oss och vår målsättning

Vi tänkte att när man köper valp så vill man känna förtroende och trygghet med kenneln man valt att köpa av. Man vill som valpköpare känna att man kan ringa till personerna bakom kenneln för alla frågor och tankar. Då är det viktigt att på ett tidigt stadie känna att den kenneln passar mig som person. För oss som uppfödare är det väldigt viktigt att vi kan ha en öppen, ärlig och nära relation efter ni köpt hund av oss. Vi vill såklart veta hur det går, hur valpen utvecklas och annat som hjälper oss att utvärdera våra kullar. Vi vill självklart att man även kommer till oss med sådant som inte är bra för att vi tillsammans ska kunna lösa alla problem på bästa sätt. Vi vill att man vänder sig till oss innan man tar eventuellt missnöje med andra eller gud förbjude i olika facebookgrupper.

Jag som person är ganska enkel (iaf om man slipper bo med mig), jag är ärlig och förväntar mig ärlighet tillbaka. Jag vänder ofta ut och in på mig själv för att hjälpa andra, vilket jag måste jobba på. Pierre är på många sätt lik mig där men tillsammans brukar vi kunna lösa problem på bästa sätt. Vi kompletterar varandra väldigt bra, både som par men även i hundträning/uppfostran.

För oss är det främsta och viktigaste med hundar deras psyke. Självklart ska dom vara kroppsligt friska men ett dåligt psyke går inte att åtgärda. Att som uppfödare tro att man kan avla fram 100% både psykiskt och fysiskt friska hundar som dessutom är exteriört toppen, är att drömma. Självklart och jag menar SJÄLVKLART strävar man dit, alltid, men perfekt blir det sällan. Man får välja vad man vill avla på och lita på att var uppfödare har en sund inställning (vilket tyvärr inte alltid är fallet). Som valpköpare får man också tänka på vad som är viktigast med sin kommande hund, vilka egenskaper man prioriterar och se till att dom egna tankarna överensstämmer med uppfödarens.

Vi vill att våra kommande valpar ska utvecklas till lugna och trygga familjehundar som gärna slappar med familjen i soffan men som inte tackar nej till spännande utflykter eller utmanande träningspass. Visar det sig sen att hunden dessutom blir något utöver det vanliga är det såklart jätteroligt. Vi önskar oss valpköpare som ser sin hund som en familjemedlem. Ett plus i kanten blir det om man planerar för att vara aktiv inom någon hundsport och gärna låter sin hund närvara vid ialla fall en utställning (man behöver inte ställa ut själv).

Jag tror ni fått en relativt tydlig bild av oss som personer och som uppfödare men tveka inte att kontakta oss om ni har några frågor eller tankar.